Zodac var därför extra tittig och fjantig. Blev några tvärvändingar och "huvudkast". Han blev skiträdd för en pårlande bäck. Hjärtat dunkade o manade jag på la han vikten på bakbenen och snurrade runt. Zodac går aldrig att tvinga, är han rädd för något för man stanna upp och se vad de är, tänka och andas ut. Sedan gick det!:) 

Vi red lite på ängen och fokuserade mest på att han skulle slappna av och glömma de som var runt honom. Avslutade när han frustade nöjt ;)